Mar 272010
 

Intressant att läsa vad Malmöföretaget Mindroutes VD säger, med anledning av att deras CMS Lemoon nu blir gratis. Det innebär nämligen inte att att man kommer att börja jobba med öppen källkod. Han tror helt enkelt inte på det. Samtidigt erkänner han att det är just Open Sourcerörelsen som kullkastat den tidigare affärsmodellen, och han förutspår att detta kommer att drabba också stora konkurrenter som Episerver och Sitevision. Lemoon tillhör inte LAMP-gänget, utan är byggt i  ASP.NET. Hör det samman med inställningen till öppen källkod?

Man hoppas att han tror fel,  men spår rätt.

Share
Mar 172010
 

Har just varit på Experienzia 2010, med temat fantastiska användarupplevelser. Ja, vägen till framgång (=pengar) är förstås att ge kunden en maximal upplevelse. Som Mikael Franzén på Svenska spel  betonade: Det är inte Triss eller något annat spel som är produkten – det är spelupplevelsen. Att bara lägga till funktionalitet är inget recept för att bli unik och bäst. Konkurrenterna kan lätt göra om tricket. Det gäller att jobba med helheten och få till ett fungerande system. Affärsidén är lika för alla spelföretag menade Mikael – att sälja femtio öre för en krona.

Det var dagens konferencier, Karin Adelsköld som tog till samlagsmetaforen. Karin verkar ha flera strängar på sin lyra, och bloggar bland annat på Lilla gumman.
Annika Lidne hamrade med en tjusig Prezipresentation (Oh my God, det är så det ska se ut!) in de sociala mediernas betydelse för affärsverksamhet av alla de slag. Ett ensamt tweet, lite dålig journalistik och brist på källkritik, en drös med retweets och kanske några blogginlägg kan på kort tid sänka aktiekursen för ett drabbat företag. Man måste ha koll på allt som sägs därute! Och om någon twittrar skit om dina produkter, så hjälp henne och gör henne nöjd. Lite trogna fans är också bra att skaffa sig när en störtflod av badwill hotar att dränka verksamheten. Givetvis ska du twittra och blogga själv, till förbannelse. Det räcker inte med en kanal, en blogg, utan alla inriktningar och smaker bör få sitt. Du kan inte bara försöka kränga dina produkter genom sociala medier – du måste föra ett intressant samtal där också för att någon ska lyssna. Tungt.

För någon som mig från den offantliga sektorn kändes det lite främmande, även om jag inser att vi är del av väven vi också.

Men när vi fick frågan vilket vi skulle välja: Att för alltid vara utan mobiltelefon eller att vara utan ett lillfinger kände jag ingen tvekan, och jag fick på något sätt ett annat perspektiv på hela hajpen och härligheten.

Senast på måndag ska en film finnas på Experienziasajten. Då får du se.

Share
 Posted by at 7:45 e m
Mar 152010
 

På Microsoft Live Labs har man kul med experimentet Pivot, ett sätt att navigera i stora mängder av information, att visualisera den på olika sätt och manipulera den. ”Slice and dice”, som dom säger. Kolla videon till att börja med!

Det går också att ladda ner Pivot och använda den. För att upptäcka det speciella ska man väl hålla sig till deras ”collections” och se vad man kan göra med hundraser, bilar och världens ledare. Sortera ledarna på tid i ämbetet och finn att Thailands kung är en verkligt seg kille.

Hörde idag att Operas senaste kanske är den vassaste webbläsaren just nu. Med Pivot kan man också surfa till vilken sida man vill, med som webbläsare har den nog en bit fram till täten.

Share
 Posted by at 9:55 e m
Feb 112009
 

- Har du katt? frågade han. Liksom bara dök på mig utanför Östra Station i Stockholm.

Vad fan har du med det att göra tänkte jag, men svarade bara med ett blekt nej.

Så såg jag de vackra påsarna med kattmat. Han hade en i handen och många fler på ett flak. Det var gratis utdelning av kattmat. Påsarna var glänsande och snygga.

Varför delar man ut kattmat? Jo, för att tjäna pengar förstås. Man skänker bort en del, och om folk gillar varan så köper de mer. Och berättar för sina vänner. Det är en affärsmodell helt enkelt. När det gäller fysiska varor måste man se till att sälja betydligt mer än man skänker bort. Men hur fungerar det med tjänster och filer på nätet? Chris Anderson, mannen som skrev den omsusade boken The Long Tail, är på gång med en ny bok där det tydligen hävdas att det mesta måste bli gratis på nätet. Att skänka bort någon procent och sälja resten kan vara rimligt för kattmat, men för till exempel musikfiler blir förhållandet det omvända. Man måste skänka bort minst 90% och sälja 10%. Om detta och den nya boken läste jag i Computer Sweden och om hans framträdande i Malmö läste jag på bloggen Newsdesk Pr 2.0

Det hela bygger på resonemanget som förs i The Long Tail om det obegränsade utbudet, om att kostnaden för att lagra och tillhandahålla filer är låg.  Mycket är redan reklamfinansierat och gratis, som nyhetsförmedling. När det gäller musik och film pågår en intressant dragkamp. Men hur blir det med den vetenskapliga informationen? Vårt bibliotek betalar miljontals kronor varje år för att våra studenter och forskare ska få tillgång till forskningsrön. Hur passar det in i Andersons värld? När blir det gratis och hur ska det gå till? Kommer det att stå något om detta i hans nya bok? De senaste åren har man hoppats på publicering i öppna arkiv eller på parallellpublicering av artiklar där de kan läsas gratis: Open Access. Visst, det sker mycket sådan publicering, men förlagen har lyckats behålla greppet över ett stort antal prestigefyllda tidskrifter och de kostar mer än någonsin. Att få något publicerat i Nature är ju något helt annat än att slänga ut en fil på sin hemsida. Prestige, impact, citeringar, forskningspengar – en djävulsk konstruktion som inte låter sig byggas om så lätt. Jag tvivlar på att de stora marknadskrafterna och tendenserna blir så verksamma här.

Och dessutom håller hela jorden på att gå under, lärde jag mig av en dysterkvist härom dagen. Vår planet är skövlad och allt mindre kan produceras. De ekonomiska kriserna tätnar och djupnar in mot en slutlig katastrof.

Så? Blir det gratisfest för alla eller kommer vi att sitta i trasor och knapra överbliven kattmatt ur glänsande påsar.

Share
 Posted by at 7:52 e m
Jan 252009
 

Jag kan stå ut med att vissa finesser som varit gratis under betaperioden försvinner in i premiumversioner i en skarp version. Så var det med min favorit Sliderocket. Jag kan acceptera att gratislaternativet helt försvinner också, om det genomförs på ett bra sätt. Till exempel från Sprout fick jag veta att det kommer att kosta att göra widgets från februari, men att de man gjort kommer att finnas kvar. Bra, då vet jag. Sen tycker jag ju inte att månadsavgifter för widgets passar den lilla kunden. Betalning per widget vore fint.

Värre är när något händer utan att det kommuniceras. Oosah är (var?) en lovande tjänst med bra funktioner och som erbjuder massor med gratisutrymme – 1 TB. Ett ställe där jag verkligen funderade på att lagra videofilmer. Men åtminstone under det senaste dygnet, kanske mycket längre möts man överst på sidan av buskapet att inget kan laddas upp till Oosah. Varför inte? Hur länge då? Jag gick till deras blogg. Inte ett ord. Senaste inlägget från november.

Och så svenska Chilirec, en kul tjänst som spelade in massor med låtar åt en. Nu har man inte längre tillgång till dem. Man får bara veta att betatestningen är över och att man gått in i nästa fas där man ska utforma en kommersiell produkt. Lämna sin mailadress är allt man kan göra som gammal betatestare. Jag skiter ganska säkert i dem och deras kommersiella produkt framöver. Lyssnar just nu på Spotify, och kan tipsa om Spotyshare, som låter dig dela sprida din goda musiksmak eller kanske genom musiken framföra ett kärleksbudskap till någon, som man i forntiden gjorde med blandband.

Share
 Posted by at 4:37 e m  Tagged with:
Dec 312008
 

Ring ut det gamla 2.0 och ring in den tusenåra semantiska webben!

Ring ut Facebook! Ring ut självaste Youtube och ring in…ja vad fan då?

Nog kommer en del av det som var det nya spännande webb 2.0 att flytta in i de större företagens intranät och bli vardagsgrå arbetsredskap. Vad är väl en wiki? Den kan ju vara fullkomligt dödtrist och tråkig.
Men inte ens på de större företagen kan man väl hindra folk från att söka sig till öppna webblandskap, där vänner och samarbetspartners finns. Detta med gemenskap och att bygga tillsammans blir förhoppningsvis kvar.
Och nog ska några små uppstickare kunna slå världen med häpnad även nästa år. Det medges att man finner många små obetydliga variationer på samma teman och att WOW-stunderna inte är högfrekventa – men de finns! (WOW är här ett uttryck för höggradig entusiasm, inte World of Warcraft)
Delvis på grund av saker som jag väntar mig ska hända på jobbet tror jag att det blir naturligt för mig att fortsätta denna blogg även nästa år.Så även om jag har lite annat att stå i de närmaste dagarna så kommer jag igen!

Gott nytt år!

Share
Nov 212008
 

Idag har jag varit på konferensen Nordlib 2.0 hela dagen. Den ägde rum ute vid Stockholms universitet, i den vackra Aula Magna. Och det var inte bara huset man njöt av. Det där ”lib” står för library, men det mesta var intressant för vem som helst tror jag. Vem njuter inte av att höra en kunnig person berätta om lustiga händelser i spel- och 3D-världar, där folk t ex kan få för sig att försöka ställa så många avatarer som möjligt på varandra genom att logga in på samma fläck.

Mitt lite yrvakna inlägg om eventuella nackdelar med de (inte så) nya webbtjänsterna ställdes lite i skamvrån av folk som ägnat betydligt mer tid åt saken och kunde göra snygga punktlistor med alla sidor av saken. Jag tänker då speciellt på Brian Kelly ,vars slides finns nedan.

Nej, webb 2.0 verkar inte vara ett söndertjatat ämne; det är en våg som fortfarande är i rullning, bärande intressanta små saker. Just idag kunde den första talaren tacksamt berätta om det som väldigt snart kommer: Google Searchwiki.

Share
Nov 192008
 

Det här med webb 2.0 handlar om interaktiva applikationer där man kan göra saker som är till glädje och nytta, inte bara ta del av information. Men det finns också en lite ideologisk, eller idealistisk(?) sida av saken, där samarbete och gemenskap lyfts fram. Vi gör saker tillsammans och det är jättefint.

Intressant var det därför att i en diskussion ta del av uppfattningen, eller i alla fall misstanken om att dessa tjänster kan vara något som främjar slutenhet och som skiljer oss åt. Hur?

Det handlar om arbetsplatser där medarbetare i olika samarbetsprojekt väljer externa, öppna tjänster för att kommunicera med varandra: Wikis, projektplattformar, bloggar eller vad det nu kan vara som man tycker är mer praktiskt än att skicka runt bilagor med mailen, starta e-postlistor eller sitta i telefonsamtal.  Ofta är det väl så att den egna organisationen ännu inte tillhandahåller likvärdiga applikationer. I valet mellan att använda moderna, arbetsbesparande, inspirerande verktyg eller hålla sig till det som erbjuds innanför murarna finns inget skäl att tveka. Eller?

Jo, det är klart att man kan bekymra sig över säkerhet, över att känsliga data ges felaktig spridning, över att viktiga data ligger utspridda på en mängd platser i molnet och kanske tappas bort. Åtminstone kan man se det så i ett uppifrånperspektiv. Det här kan ju räcka för att man ska försöka ta i med avspärrningar av webbplatser, förbud och förhållningsregler. Jag säger inte att allt bör vara tillåtet överallt, men jag tror att man ska försöka undvika att ta till storsläggan eller lägga döda byråkratiska händer över kreativa lösningar. Misslyckas kommer det att göra också, frågan är bara hur rejält.

Men nu var det lite andra aspekter som kom fram i diskussionen.  Om några börjar använda nya spännande verktyg som andra inte känner till eller förstår sig på – kan det då skapa klyftor på arbetsplatsen? Kan det skapa utanförskap?  Och sett i ett ledningsperspektiv – kan en grupps flitiga och förtjusta användande av webbtjänster göra att de försummar att kommunicera ut viktig information till andra och till ledningen?

Den första oron bemöter man helst med fortbildningsinsatser, som till exempel 23 saker vid Stockholms stadsbibliotek.

Ledningens oro att inte ha insyn, är den befogad överhuvud taget? Spelar det någon roll om man använder MS Word och e-post eller Google Docs i det avseendet? Jag har lite svårt att se att den nya tekniken innebär nackdelar, men jag kanske är bländad på något sätt? Ger inte de nya tjänsterna snarare bättre möjligheter att enkelt släppa in andra, kanske chefen, kanske kollegor i andra delar av världen?

Det är klart att om många börjar arbeta på ett annorlunda sätt utan att ledningen (eller IT-avdelningen) har en aning om det – då kan det uppstå reaktioner när saker kommer till ytan. Att som svar erbjuda en miljö innför brandväggarna som är uppgraderad till 2.0 är nog bra, men det räcker inte fullt ut.  Folk kommer ändå i viss mån att vilja använda de öppna lösningarna och de invanda gemenskaperna på nätet. Så beskrivs det t ex i en intressant artikel i Information Week.

Det fria utbytet  av tankar i ett pågående gemensamt arbete mår inte självklart bra om man kräver att allting alltid ska delas med alla anställda eller med chefen.  Däremot ska arbetet redovisas förstås, och resultatet kommuniceras till berörda. Handlar det inte till slut om förtroende, tillit och gott omdöme?

Att ledningen för organisationer har en hemlig process där man noga tänker över vad som är lämpligt att informera om, ja det anses legitimt.  Att medarbetare kommunicerar med varandra innan de färdiga formuleringarna och resultaten finns – är inte det lika legitimt?

Sen tycker jag sällan det är något större problem att släppa in någon intresserad även i ett ofärdigt arbete, om den andra parten vet vad det är frågan om.

Share
Maj 192008
 

Jag har tidigare skrivit om lagringstjänsten Mediamax och dess eventuella försvinnande, baserat på det jag uppsnappat på deras egen blogg. Nu har Mediamax mycket riktigt försvunnit. Själva säger de att något bättre har kommit istället: TheLinkup. Alla betalande kunder får sina data migrerade till den nya miljön (och så får de betala lite mer framöver). Det är lite oklart om ett gratisalternativ finns framöver. Just nu ser det ut så på webbplatsen, men infromationen är bristfällig.

Hur gick det då för de gamla gratiskunderna? Ja, det undrar jag. Med mitt gamla Mediamaxkonto kommer jag inte in i det nya paradiset! Som jag minns det har jag bara läst på bloggen om förändringarna. Informationen på webbplatsen har varit obefintlig, varnande mail har jag inte fått. Jag gissar att många bara blivit av med det som lagrats. Finito.

Flashmakarsajten Toufee har däremot skickat långa mail om förändringar. Eftersom tjänsten nu är stabil och välutvecklad kan den inte längre vara gratis. Man menar att den kan mäta sig med Adobes produkter och gör prisjämförelser med dessa. Ett antal gamla betatestare skulle få ett riktigt billigt pris. Detta antal hade utökats i ett andra mail, förmodligen efter en våg av ilskna reaktioner. Men nu är det stopp, mer har de inte råd att skänka bort – för det har blivit så jobbigt att hålla igång allting. Om tjänsten fungerar lika dåligt för andra som för mig tror jag att det snart går åt pipsvängen i alla fall. Mailen andas en viss desperation. Att ändra villkoren från en dag till en annan ger verkligen inget bra intryck.

Många av de tjänster jag bloggar om präglas av entusiasm och en genuin (och i längden lönsam) omtanke om kunderna. Men en och annan lite fulare fisk simmar väl där ute? Och när den isande ekonomiska verkligheten börja kasta sina mörka skuggor vet man inte vart stegen styrs.

Share
Feb 292008
 

Googles nya verktyg Google Sites har jämförts med Microsoft Office Sharepoint Server. Har Google en chans mot Microsofts produkt?  Kan Google ta över företagen? ReadWriteWeb har ett mycket läsvärt inlägg om detta, skrivet av Sarah Perez.  Det antas att Googles strategi inte är att övertyga företagens IT-chefer, utan snarare att vänja fotfolket vid Googles kontorsapplikationer och få dem att kräva Google som arbetsredskap. Google Sites blir då det naturliga (framtvingade?) valet av plattform för samarbete, kanske till IT-avdelningens förtret.

Men hur står sig Google vid en jämförelse? Och vad finns det för invändningar mot Google? Sarah går igenom viktiga aspekter som funktionalitet, säkerhet, Googles ”Terms of Service” samt kostnadseffektiviteten.

Jo, det blir nästan ett lustmord på Google. Sarah avslutar snyggt med att deklarera att hennes åsikter kan vara färgade av tidigare arbete med Microsoftsystem.

De juridiska betänkligheterna kring vad Google kan göra med dina data brukar dyka upp i många diskussioner – och de bör de göra! Att Googles applikationer ligger efter i funktionalitet stämmer när det gäller de bitar jag tittat på. Därav följer inte att Google Apps och Google Sites  är chanslösa rakt av i företagen, men det det blir nog tufft. Och hur stadig blir kursen nu när det börjar blåsa lite snålt och aktien faller?

Share