Lite trist att amerikanarna ges den första chansen att bekanta sig med Googles innovation the Knowledge Graph. Är det med denna funktion den semantiska webben tar fart på allvar? Jag förstår inte riktigt hur man har tänkt bygga upp det här, men jag är rätt säker på att man kommer att få anledning att återkomma till det.
Zoho var ett tidigt bloggobjekt, en konkurrent till Google Dokument. Zoho lever fortfarande, och säger sig ha miljontals användare. Och man kommer fortfarande med nyheter. Nu finns Zoho Sites. Jag blev lite nyfiken, eftersom Google Sites är så flitigt använd hos oss. Det är den projektplattform vi ofta föredrar. Nu erbjuds kanske ett alternativ som kan bryta Googles hegemoni?
Tyvärr visade sig Zoho Sites vara något annat. Jag säger inte att det inte kan användas i projekt, men tanken verkar vara att det ska vara ett bekvämt sätt att snabbt skapa en webbplats, som sedan publiceras och blir tillgänglig för alla. Man kan inte ens bjuda in andra till samarbete utan att uppgradera (betala). Det kostar 39 dollar per år. Å andra sidan blir det snyggare än hos Google, så om det är en publik (statisk) webbplats man vill göra och inte har någon aning om hur man kodar en sådan – ja, då kan Zoho vara ett alternativ. Många teman, utseenden finns att välja på. Jag hade hoppats på något annat, men man ska komma ihåg att Zoho har ett projektverktyg också: Zoho projects. Där är det gratis att samarbeta, men det finns också ett betalalterniv som ger lite mer.
Vad man får i Zoho projects om man vill betala:
Ibland får man tips från arbetskamrater också. En länk till Readmill hittade jag på vår så kallade intrablogg, som är en WordPressblogg där vi omvärldsbevakar på ett lite lättsamt sätt. I videon visas vad man kan göra, men för att göra det tror jag man ska ha en iPad och ladda ner en app till den. Att markera text i e-böcker och enkelt dela visdomsorden på Facebook och Twitter verkar vara en intressant idé. Man kan göra mer med Readmill redan nu och troligen ännu mer framöver. Det finns tydligen möjligheter att bygga lite runt med hjälp av API:er. Ärligt talat har jag lite svårt att få grepp om vad Readmill egentligen är.
Att visa en liten ruta eller bubbla med en kommentar till det element man för musen över är finurligt (och vanligt). Det enklaste är att använda title-taggen, som här: Kontoret på Nätet. Vill man ha något lite mer originellt och stiligt finns andra möjligheter. Här är en kille som gjort sexiga tooltips med bara CSS. Alla är inte nöjda med den lösningen om man kollar på kommentarerna nertill, men flera verkar vara inne på samma spår. Självklart finns jQuery plugins också – en uppsjö av dem. Jag kollade först på Tipped, som såg väldokumenterat och trevligt ut. Jag slutade inte titta förrän jag såg att det faktiskt kostade en handfull dollar. Kanske är det värt det, kanske inte, men när det nu finns gratisalternativ…
Till slut fastnade jag för qTip, version 2, trots att den inte är helt färdig än. Man lär kunna göra en hel del olika former och färger med qTips. Det var förvisso ett litet helsike att åstadkomma det som syns på bilden, men det berodde inte så mycket på pluginet. Om man bara ska fylla rutan med en statisk text lär det vara hyfsat enkelt.
Har du ett hetare tips?
Det var trevligt att ha en Postrank-widget till höger, där man kunde se vilka inlägg som var mest populära. Nu är Postrank uppköpta av Google och för ett par dagar sedan släcktes tjänsten ner. Vad jag vet erbjuds ännu inte något riktigt motsvarande. Det var väl inte så snällt Google? Google Analytics är förstås ett mäktigt redskap, och man tänker sig att det borde finnas någon WordPress-widget som visar lite siffror från den källan. Det gör det också, men installation av flera tillägg krävdes och på väggen stördes bloggen ut så att det inte gick att komma åt adminsidorna. Jag pausar och suckar.
Här finns en prisjämförelse mellan några av de mer kända lagrings- och delningstjänsterna.
Kanske lät jag lite besviken på Google Drive i mitt förra inlägg. Det innebar inte så mycket nytt för just mig just nu, men jag förstår att det ger en chans att sy ihop det hela på ett fint sätt. GDrive ska inte bara vara integrerat med Google Dokument, utan också med andra Googletjänster. Det kan bli kraftfullt. Och visst försöker man använda ny spännande teknologi. Bildigenkänning är en sådan. Om jag förstår saken rätt så ska inte bara bildtexter OCR:as och göras sökbara. Om själva bilden föreställer Niagarafallen ska Google kunna känna igen det och ta fram bilden om man söker på Niagarafallen. Den här tekniken är inte fullödig ännu, man räknar med kraftiga förbättringar framöver.
Dessutom sägs det att Google tänker stödja att tredje part bygger applikationer runt detta nya filsystem.
Google Drive hänger ihop med Google Dokument. Alla sådana dokument lagras på ”Min enhet” i Google Drive. Det nya är väl att man kan ladda ner Google Drive till sin PC, Mac eller Androidtelefon. Spara nästan vilka filer som helst i Google Dokument har man ju kunnat en längre tid. Jag provade att installera Google Drive på den dator jag nu skriver på. En mapp skapades och populerades med alla mina Googledokument. Jaha? Jag antar att det går fint att arbeta offline nu med dessa dokument, annars vet jag inte varför de ska vara där. Androidappen snodde åt sig det sista lediga minnet i min telefon (ca 9 Mb). Appen gick inte att flytta till SD-kortet. Annars gavs en bra överblick över filerna. Jag provade att öppna en presentationsfil. Det gick bra och man kunde bläddra fint mellan bilderna. För iPhone finns i skrivande stund ingen app, men det jobbas på detta.
5 GB gratis i alla fall och åtskilligt mer för en handfull dollar i månaden.
Ett lite annorlunda projektverktyg som kan vara värt en titt: Trello. Det behöver förresten inte vara ett tidsbegränsat projekt, utan det kan handla om ett löpande lagarbete. Kanske något för fritiden också? På hemsidan nämns planering av bröllop. Jag loggade in med mitt Googlekonto och kom direkt till själva arbetsmiljön. Inga störande annonser. Inga uppgifter om olika prissatta extrafunktioner. Bakom står Fog Creek Software i New York. Var kommer pengarna in?
Webbutveckling med PHP och MySQL av Montathar Faraon är en ny svensk bok som försöker vara lite mindre teknisk och nybörjarfientlig än de flesta andra böcker om programmering. Det är ingen tegelsten heller. Jag lånade på jobbet och läste tills det blev kö på boken, som är en kursbok på Södertörns högskola. Troligen funkar den bra på studenterna. Det är pang på , rätt fokus och korta bra exempel, utan en massa irrelevant kod runtomkring. Naturligtvis innehåller den inte allt. Det finns t ex inget avsnitt om hur man parsar XML, bara för att ta något som är aktuellt för mig just nu. Jag tror man kan göra sitt första lilla bygge med hjälp av den här boken.
Senaste kommentarer